Vad kan man när man kan?
Förutom konkreta kunnanden – vilka är listade i
läroplansgrunderna – finns många ”abstrakta” och tillämpande kunskaper som en
studerande borde ta till sig under studietiden, t ex:
- prioritering av uppgifter
- planering av tidsanvändning
- slutföra uppgifter
- ta ansvar och utföra utan handledning, skapa och följa rutiner
- respektera och hjälpa varann
Skapar vi i dagens läge (undervisnings-) situationer där
studerande har möjlighet att lära sig allt detta? Om inte, hur kan vi få in
också dessa i läroplanen och i de konkreta undervisningssituationerna?
De förnyade läroplanerna definierar att målsättningen med
utbildningen är att studerande uppnår kompetensen som krävs för att klara ett yrkesprov.
Målsättningen är att klara yrkesprovet, varför också undervisningen bör rikta in
sig på det (och bara det) målet. Inom yrkesutbildningen vill studerande, och
lär sig bäst, genom att göra själv. Därför behöver teori och praktik vara
kopplade till varann.
Utmaningar
Utformandet av undervisningen stöter på många utmaningar. En
del utmaningar hänger i hop med studerande, t ex avlärande av tidigare inlärda
felaktiga rutiner eller studerandes (dåliga) fysiska eller psykiska kondition.
För läraren skapar dessa utmaningar ett behov av att individualisera
undervisningen.
Andra utmaningar är, kalla dem ”lärarrelaterade”: är läraren
beredd att beakta och ändra sin undervisning enligt studerandes behov? Leder
läraren undervisningen (och låter studerande arbeta) eller gör läraren själv
för mycket (t ex av för- och efterarbetet)?
Undervisningen (av ett nytt delmål) borde inledas med att se
till att studerande har fått förutsättningarna för en viss grundkunskap och att
studerande har kännedom om delmålets målsättningar (/ kompetenskrav). Till
lärarens uppgifter hör också att känna igen olika behov av stöd och se till att
studerande som behöver det erbjuds stöd i tid.
Vinsten för alla är då studerande lär för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar