Från ämne till tema - undervisning i förändring

Under de senaste veckorna har internationell media, bl a i Independent, noterat att vi i Finland kommer att frångå ämneslektioner i undervisningen. Strävan är att undervisningen i framtiden behandlar större tematiska helheter där det som tidigare undervisades som separata ämnen skulle utvecklas med ett tvärvetenskapligt grepp.

Även om det inte uppmärksammats speciellt stort – varken i media eller i praktiken – har det inom yrkesutbildningen sedan länge varit möjligt att kombinera undervisningen i olika ämnen till helheter. Man har t ex kunnat kombinera matematik med virkesmätning eller engelska med djurskötsel så, att ämneslärarna planerar och förverkligar undervisningen integrerat tillsammans.

Varför möjligheten (åtminstone i Axxell Brusaby) inte har utnyttjats i större utsträckning kan jag bara spekulera i. För studerande tycker man att integrerandet av olika ämnen skulle göra undervisningen mer intressant och givande. Ur lärarsynvinkel skulle nyttan vara, förutom det direkta kollegiala stödet, att tillsammans disponera över en större timresurs och t ex kunna varva teori med praktik. Kanske, och nu spekulerar jag igen, ser vi här en kvarleva av den traditionella lärarrollen: undervisning är kunskap som skall levereras uppifrån ner. I klassrummet är läraren traditionellt också en ”ensamvarg” som inte haft möjlighet att samarbeta i undervisningssituationen.

Lärare: kommentera gärna detta.

Samtidigt är det värt att uppmärksamma att i Helsingfors har stadens utbildningsverk parallellt med denna förändring gjort en omfattande utredning av hur skolornas inlärningsmiljöer skall svara mot framtidens behov. Utredningen tar på ett väldigt konkret plan ställning till de pedagogiska, teknologiska och fysiska utvecklingsbehoven inom undervisningen [i Helsingfors].

Beträffande utvecklandet av pedagogiken tar rapporten uttryckligen fasta på att kunskapsbehovet breddas och att lärarna skall ha en beredskap att integrera detta i all undervisning.

Den teknologiska utvecklingen handlar mycket om digitalisering. Både studerande och lärare skall – enkelt – kunna koppla upp sig mot skolans digitala miljö. En viktig poäng är att digitalisering i sig inte medför ett speciellt stort mervärde – digitaliseringen skall betjäna ett utvecklande av pedagogiken.

Då undervisningen utvecklas till större, tvärvetenskapliga helheter och teknologin stöder en inlärning som är mindre beroende av tid och plats, måste också undervisningsmiljöerna vara flexibla och möjliggöra en dynamisk användning av utrymmena.

Som en liten kuriositet kan också nämnas att Utbildningsstyrelsen redan hann kommentera (dementera) nyheten i de utländska medierna i ett utlåtande. Är det inte svårt nog att hålla sig i utvecklingens framkant utan att vi finländare själva genast underskattar och bagatelliserar en nyhet som (äntligen) når över den internationella nyhetströskeln.