söndag 29 januari 2017

Att kunna allt men förstå ingenting

Jag hade förmånen att få delta i en fortbildning med David Käld härom veckan. Davids rubrik - “Projektinriktat arbetssätt inom bil och transport” – öppnade sig aldrig för mig, men däremot nog mycket av det han sa.

”Hur får vi en studerande att studera och lära sig”. Ungefär så hade jag rubriksatt föreläsningen. Den tusendollarsfrågan vi som arbetar i skolvärlden borde ställa oss själva dagligen.

Det enkla svaret ligger nära till hands: om studerande har mål och motivation tar hen också ansvar för sina studier. Omvänt: om det inte finns ett mål och motivation kommer vi inte att få studerande att ta sitt ansvar, oberoende av vad vi gör. Det vi kan göra är hjälpa till att tydliggöra målet och få studerande att se studierna som en väg till målet.

I skolan har vi en hel del verksamhet som inte är inriktad på målet. Eller som David Käld uttryckte det: ”Om jag inte vet vart jag är på väg spelar det ingen roll vart jag går”. Vi behöver fokusera på helheten, inte på de små detaljerna.

Det är ingen idé att lära sig lantbrukets alla arbetsmoment om man inte ser processen från markberedning och sådd till skördande. Och omvänt: om studerande ser målet och vägen som leder dit, har hen också lättare att ta till sig detaljerna och, framför allt, blir motiverad.

Inspirerad av Kälds föreläsning är det tre saker jag vill vara med och utveckla i Axxell, Brusaby.

Hur kan vi som lärare hjälpa studerande att arbeta mer effektivt på egen hand? Egentligen är det fråga om att motivera studerande att komma förberedda till undervisningen.

Därmed ställer jag mig också nästa fråga. Hur kan vi som lärare bättre förbereda oss för våra lektioner? Hur ofta händer det inte att vi strax innan lektionen tänker ”vad skall vi göra idag”.

Hur skall vi få studerande att sparra, sporra och lära varann? Varför utnyttjar vi inte kunskapen som finns i gruppen?

Motiverade studerande som är väl förberedda för att gå ut i arbetslivet eller studerande som kan allt men förstår ingenting. Tusendollarsfrågan för oss alla att fundera på.

onsdag 11 januari 2017

IT i undervisningen

Oberoende av tid och plats...
Användandet av datorer, läsplattor och smarttelefoner i undervisningen är föremål för en livlig diskussion. Kommuner, skolledare och lärare upplever att tekniken måste skaffas till skolorna för att man skall hänga med i utvecklingen. De flesta skolor har tillgång till någon form av teknik med vilken man kan vara en del av digitaliseringen av undervisningen.

Utan att desto mer gå in på ”digirättvisa” mellan skolor eller diskutera olika möjligheter till möjliggörandet att verktygen finns tillgängliga i skolorna (kommunens egen satsning, sponsorering, användande av elevernas privata utrustning o s v), är tillgången till ändamålsenliga verktyg en grundförutsättning för införandet av IT i undervisningen. I för många fall är det tyvärr också där satsningen tar slut, även om det är där digitaliseringen av undervisningen börjar.

Införandet av ny teknik behöver ha en uttalad målsättning – vad är det man vill nå med IT i undervisningen? I en skola behöver man utgå från att tekniken, direkt eller indirekt, bidrar till främjande av inlärningen. Huruvida eleverna skall bli bättre på kommunikation och social interaktion, kunna utföra uppgifter oberoende av tid och plats, ha tillgång till nyare material i fler kanaler eller en kombination av allt detta behöver vara klart för alla parter.

För att uppnå målsättningen behöver det finnas mer än teknik. Det behöver finnas en fungerande och säker kontakt dels till internet, dels mellan användare i systemet. Det behöver också finnas en plattform och programvara där undervisningen kan struktureras och materialet bearbetas.

Framför allt behöver det finnas ett intresse och ett kunnande från lärarhåll att utnyttja utrustningen man på sätt eller annat kunnat ställa till elevernas förfogande. Skolan måste satsa på utbildning, fortbildning och inspirerande av lärare.

Att dela ut läsplattor eller datorer till eleverna är en bra början men vi behöver också satsa på innehåll och inspiration. Samtidigt är det början på stigen till kunniga och ivriga innovatörer som går i bräschen för vidareutveckling och digitalisering av undervisningen – en växande bransch där det inte finns några gränser för tillväxt.