Minasjuförstaarbeten

Kommer ni (som är med i Facebook) ännu ihåg #sevenfirstjobs från i somras? Människor världen över berättade om sina sju första anställningar. Diverse sommar- och ströjobb som barnvakt, städare, kioskförsäljare, jordgubbsplockare... Sämre betalda och ”mindre värda” arbeten som introducerat till arbetslivet, skapat nätverk och för många varit inledningen till en fin karriär.

Att få ”in foten” och arbetserfarenhet är ovärderliga tillgångar för alla ungdomar som söker sin första anställning efter studierna. Ända skriver medierna om att det är svårt för dagens ungdom att hitta sommarjobb. Är det arbetena som försvunnit eller är det arbetsmarknaden som ändrat?

Arbetstillfällena inom serviceyrkena (typ försäljare, bärplockare och städare) har inte blivit färre men jag kan tänka mig att konkurrensen om de jobben är hårdare. Situationen inom (produktions-) industrin har däremot ändrat – de arbeten som inte tagits över av maskiner kräver erfarenhet och specialkunnande som ungdomar inte har.

Varför verkar det vara så svårt att skapa de arbetstillfällen ungdomar behöver för att skaffa sig den erfarenhet vi i arbetslivet kräver?

*     *     *

I Axxell Brusaby har vi en årligen återkommande utmaning med personal som vill ha semester då den dagliga undervisningsverksamheten ligger nere medan vi samtidigt har högsäsong för underhåll och reparationer på både fastigheterna och jordbruket. Den ökade mängden underhåll på sommaren gör dessutom att servicepersonalen – då de inte är på semester - egentligen inte alls hinner åtgärda det som kräver reparation.

I år gjorde vi ett försök att underlätta situationen genom att anställa sommarjobbare för skötande av basunderhållet typ klippande av gräsmattor, mindre målarbeten o s v för att den ordinarie personalen skulle ha mer tid för större ”projekt”. Under sommaren hade vi totalt åtta ungdomar (15-19 år) anställda för två veckor var.

Vi hade planerat och förberett arbetena väl: tillräckligt långa to-do-listor samt anskaffningar gjorda och verktyg iordningställda i god tid. Resultatet blev en framgång. Personalen hann hålla sin sommarsemester och fick koncentrera sig på de mer krävande arbetena. Att organisera arbetet och fungera som arbetsledare var också välkommen omväxling.

Ungdomarna trivdes – de hörde ju till de ”lyckliga” som fick sommarjobb. Och trivs man så arbetar man bra. To-do-listorna krympte och många arbeten blev gjorda som antingen hade fått vänta till nästa sommar – eller fått göras på entreprenad (vilket underhållsbudgeten inte skulle ha medgett).

*     *     *

Försöket med anställande av sommarjobbare i Brusaby var en verklig win-win för alla parter. Vi fick mer underhåll utfört än på många år till en billig kostnad. Och ungdomarna - förutom en hyfsad lön har de nu åtminstone ett arbetsintyg att visa upp nästa gång de söker jobb.

PS. Mina #sevenfirstjobs:

• Diverserbetare på lantbruksmässa
• Sommarhjälp på pappersfabrik
• Diverse freelance-artiklar i olika tidningar
• Hjälpkarl på Vägverket
• Diverse uppdrag som (freelance) fågel- och naturguide
• Lärarvikarie
• Penningräknare på Penningautomatföreningen
• Naturskollärare